Tänkte bara säga att den här bloggen nu är off the record.
Eller hur man nu säger..
meandmusic.spotlife.se är vad som gäller nu.
Trivdes liksom så bra där.

Imorgon åker jag till New York! Woop woop.

Jag vet inte riktigt hur det gick till, men numera har jag en blogg på Spotlife.
Jaha, trevligt trevligt. Jag tycker i alla fall det. Känner mig inte hemma till hundra än, men jag antar att man vänjer sig. Det gör man ju vid allt.

Fortsätter förmodligen att blogga här också. Testar mest bara Spotlife.
Men ni som följer mig på bloglovin', lägg till min spotlifeblogg också!

Klicka här för att följa mig.

Känner mig så lycklig i min tillvaro.
Och bloggen känns värdelös nu igen.

Brukar ju bli så ibland.

Jag har börjat fundera lite över varför jag den senaste tiden börjat äta massa "onyttigheter". (sätter citationstecken för att jag inte tycker att det är onyttigt att äta saker med mer socker eller med en högre fetthalt, det är nyttigt fast på ett annat sätt). Jag har aldrig sett mig själv som smal men har fått höra det hela livet. Jag är en godisgris, jag älskar godis. Eller mest choklad. Choklad kan jag äta hur mycket som helst utav. Jag har haft perioder då jag försökt vara EXTREMT hälsosam och noga med vad jag äter, men det har aldrig riktigt funkat. Det är gott att äta en bit choklad efter middagen och det är gott att ta en pizza någon gång ibland. Det är gott med kakor. Kakor borde alla äta oftare. Kakor är bland det bästa som finns, och kakor med choklad i... Don't get me started on that one. Jag är inte ett så jättestort fan av glass. Kan vara gott någon gång ibland på sommaren när det är riktigt varmt. Fast då tar jag ju oftast chokladglass eller glass med chokladöverdrag.

Ser ni mönstret? Jag är chokladoman. Kan inte leva utan det.
Min stora dröm är att få en dag i Maraboufabriken i Upplands Väsby. En dag när jag får se choklad tillverkas, när jag får äta hur mycket jag vill. Ta med mig hur mycket jag vill hem. Åh.

Åh vad söndagsångesten letar sig fram. Jag vill egentligen gå och lägga mig men det är någonting som håller mig tillbaka. Men kroppen är så trött att jag har ont i ryggen av att sitta still. Måste röra på mig. Åh, tycker inte om att vara själv hemma längre. När försvann det? Jag kommer att vara ensam hela natten och det skrämmer mig. Jag saknar mina nära mer än någonsin och det känns som att jag varit ensam i flera dagar. Men det har jag inte och det vet jag. Men ändå blir jag så skör att jag nästan börjar att gråta. Ska jag bli en sån nu? En sån som inte kan vara ensam hemma. Verkligen bra med tanke på att jag blir mer och mer självständig för varje dag som går...

Nu börjar jag bli rädd också.
Vad är jag rädd för?
Måste kolla att dörren är låst. En sista gång.
Helvete.

Fryser och är fortfarande bajstrött.
Imorgon är det kärleksfredag!

Nej, nu går jag och lägger mig.

Det är fult med snö men det är fint med kärlek, och musik. Jag kände åter igen skönheten i Ärlighet Respekt Kärlek idag när jag åkte bussen hem. Den har så mycket som är bra samtidigt som den inte är perfekt, och det gör att den blir sådär obeskrivlig.

Jag har frysit konstant sen i måndagskväll och undrar vad som är fel på mig.

Alla hjärtans dag var fint i år. Jag fick spunk vilket ledde till att jag bakade en sockerkaka och åkte spontant till min pojke som bor på andra sidan stan. Det tar sin tid men jag känner mig fnissigt lycklig i hans armar så det kändes som rätt grej att göra. Gick sedan upp tjugo över fem idag, men det gjorde inte särskilt mycket. Det är fint att dagen kan vara så lång. Jag har börjat "ta tillvara" på dagarna, vet dock inte om det är värt. Sova bort halva dagen har även det sin charm. & jag säger alltid att jag ska sova när helgen kommer, men lyckas inte med det alls. Saknar att sova till 12, åtminstone 11.

Vill slå ett slag för Mando Diao och deras unplugged-album som även sändes som en spelning på svt i lördags. Jag tyckte mycket om Mando när jag var yngre men tappade suget helt efter en stund. Nu har jag hittat tillbaka till de där textraderna och musikslingorna jag fastnade för för några år sedan. Det är lite fint ändå.

En massa kärlek. A lot of love. Paljon rakkautta. En masse kærlighed. Un montón de amor. Viel Liebe. Mye kjærlighet. A einhver fjöldi af ást. Beaucoup d'amour.

Vilken otroligt fin alla hjärtans helg jag har haft. Med mycket uppskattning, visat och given till. Pojken jag är kär i har tagit hand om mig när jag varit sjuk genom att ge mig pussar trots en svullen hals. Det finns inga ord för hur fin han är mot mig. Vi åt grillad korv på altanen i solen och tittade på Love Actually. Tycker så mycket om den filmen.

Två böcker fanns i min brevlåda när jag kom hem från jobbet idag.
The Notebook
The Last Song
Känner mig något otroligt nördig, men sån är jag. Nördig.

Fredag imorgon. Bryr mig inte om att tacos är svennigt. Jag ska ha tacos.
& titta på Birro på På Spåret. Jag tycker så mycket om Birro.

Angående hans senaste krönika förstår jag hans aggressioner. Sen var det kanske lite osmidigt att uttrycka sig på det sättet han gjorde, för säger man någonting om invandrare är man rasist. Man kan skriva "åh vad jag älskar invandrare" och så är man rasist för att man skrev ordet invandrare. Är så trött på rasismhetsen... Slappna av era idioter. Det är för stelt i samhället idag.

Nu har jag använt bloggen till att uttrycka min åsikt. Så himla härligt att mina drygt 30 läsare ska få veta vad jag tycker. Ytterst viktigt.

En annan grej jag tycker till om idag är den nya SNÖN. Ursäkta, men va?
Vill seriöst bara gömma mig tills det är en sån här tid igen.

Början till ont. i. halsen..... Hade kommit kanske 100 meter från mitt hus när jag sa till mamma att vända och skjutsa hem mig igen. Det blir ingen (skitrolig, asbra, helt fantastisk) step för mig idag. Och jag är på riktigt jätteledsen över det. Men försöker tänka positivt, så jag smockar i mig kladdkakan jag bakade igår och väntar på Mauro & Pluras kök för ikväll gästar Markus Krunegård. Det kan bli himla coolt eftersom Mauro och Markus är lite tjenis sådär.

Åh, påtala om kändisar och sånt. Idag blev ett av mina underbarn hämtade av ingen mindre än Idol-Ola!! Hans föräldrar jobbar tydligen med honom eller nåt. Starstrucked blev jag inte direkt, mest barnen som blev det. "Jag har sett dig på tv." "Jag trodde att alla på tv var låtsasmänniskor, men du finns ju på riktigt!" Eller okej, har inte pratat om någonting annat nu i efteråt. Lyssnar till och med på Ola nu. Hans hand var liksom i min när vi hälsade och jag blev presenterad som "snälla fröken". Han var snygg i verkligheten! Det har jag aldrig tyckt när jag sett honom på tv. Men åh, det var han. Jag älskar mitt jobb. Om jag säger något annat är jag bara trött.